edidriksson

"You say you know me"

Just loving jobbet! or not ..
Tredje veckan på praktik nu & har stora ärr över hela armen, och ja mår inte alls bra!
Visst är arbetskamraterna wooooonderful! Men själva grejen med jobbet, hmm (boring).
Men jag klarar det fan! Ändå sjuk gjutet att slippa skolan, även fast min stora ångest för
... STUDENTEN!
Har 6 veckor kvar på praktiken & självklart lovet (när vi äntligen flyttar), sen kommer den..
Alla är sjukt glada över stundenten, längtar och har sig!
Men allvar, tänker någon på att man aldrig kommer få samma rutiner igen?
Jag älskar att komma till skolan och träffa mina älskade töser & snacka massa strunt dagen lång!
Jag tycker om att sitta på lektionerna och vara jätte barnslig med Josefin,
jag älskar att alltid få veta allting om Sofie's pojkar (dom allihopa) höhö,
jag tycker om att skratta varje dag när Sterlina berättar något sjukt hon gjort igen,
eller när helena och jag hänger i skåpen?
Det är ju inte bara plugg & prov, det finns så mycket mer i det hela..

Tänk.. om sex veckor kommer jag tillbaka till skolan,
fem och två dagar efter så kommer allvaret börja på riktigt!

Inget mer struntprat med töserna på rasterna,
inga tramserier på lektionerna,
inga åkturer med Andy,
inget någonting..
& det värsta av allt, jag kommer nog aldrig mer prata med mer än hälften av klassen igen..

Men måste ju ändå säga att det kommer bli sjukt NICE att ta stundenten
(om man inte tänker så negativt som jag), längtar ju ändå bara för sakens skull!



Jag hade en underbar tid, tre fina år!
Minnen som aldrig försvinner.

btw!

måste ju bara skriva lite om min älskade Amanda "mandi"s super häftiga upptäcksfärd i lördes!
Jag och min sockerkaka var på fest i lockarp, som ligger mitt ute i INGENSTANS, bokstavligen!
Så när jag skulle hem därifrån, alltså till närmaste busshållsplats fick man vandra halva Egyptien,
nej men det var en lång bit!
Jag fick för mig att vi skulle gå motorvägen så vi inte blev våldtagna, höhö!
Mandi bara "go med the flow" liksom, så där vandrade vi mitt ute öknen (lockarp).
Det gick en jävla bit tills vi helt plötsligt började sjunga och skratta och kissa?
Äsch, iallafall, helt plötsligt var i Lindängen.. Konstigt nog.
Men bussen kom efter 2 min, wunderbart!
Älskar min underbara cupcake!